Vid altaret i kyrkan står en kvinna och en man.
De ger varandra löften om trohet livet ut.
Nu börjar deras vandring, tillsammans skall de gå.
Herre, vandra med dem.
De kommer inte leva för sig själva längre nu.
Gemensamt har de ansvar för den framtid de ska få.
Det Gud har fogat samman för evigt skall bestå.
Jag ber dig Herre, ena dem du.
De kommer möta glädje och bekymmer på sin väg.
De kommer att få skratta och gråta med varandra.
För livet har så mycket som man inte kan förstå.
Jag ber dig Herre, trösta dem du.
Ibland kan också oro och tvivel komma in
och löftet som de gav dig kan kännas tungt och svårt.
Men kärleken är tålig. Den ska segra över allt.
Jag ber dig Herre, visa dem du.
Ett äktenskap i kärlek och ett hem med öppen dörr,
ger värme, kraft och glädje åt människor runt omkring.
När bönen får fungera i familjens vardagsliv.
Då vet vi Herre, då bor du hos dem.
(Detta är ingen riktig bön, utan en dikt/sång som heter Äktenskapsbön.)