Jag såg mig om på vägen

Vi möttes invid kröken av livets allfartsväg
Jag var så trött av många många steg

Min resdräkt kändes dammig och sliten var min sko
och stapplande och vacklande min tro

Men då jag var mest frusen och ensam fattig arm
då räcktes mig en hand så rik så varm

Jag darrade en smula och log och brast i gråt
mot gryningen vi följdes sakta åt

Jag lyssnade han talte med låg och ivrig röst
det kändes gott det lugnade mitt bröst

Jag såg mig om på vägen vart törne flög sin kos
på varje tistel blommade en ros

Behåll min hand du käre jag darrar likt än
men då min tro blir starkare igen

Så skall jag alltid minnas att törnen flyr sin kos
och att var tistel bär en mörkröd ros

Handskrivet av Maj Pettersson

I vildrosens skugga

I den mörka vildrosens skugga
någonstans i en undanskymd dal
medan månsilverstrimmorna duggar
och vinden går vilsam och sval

Ifrån vardagens hårdhänta lekar
på en orosfylld larmande jord
har jag kommit så liten och enkel
utan stora och viktiga ord

I den snövita vildrosens närhet
har daggen sitt pärlglitter tömt
medan månsilverdimmorna duggar
har jag tiden och vardagen glömt

Handskrivet av Maj Pettersson

Den gamla smedjan

Den gamla smedjan invid allfartsvägen
förvisso aldrig av mig glömmas kan
fast den försvunnit för längesedan
Ja hyddan har bytts ut mot en ann
Jag aldrig glömma kan det kära gamla huset
det var där som jag fick skåda första ljuset

Det var ett enkelt hem den gamla smedjan
men ack för mig det var ändå så kärt
Där stapplade jag fram de första stegen
där har jag också första lönen lärt
Jag smektes där av moderhänder ömma
de händerna jag aldrig kunnat glömma

Nog var det strävsamt i det kära hemmet
och många munnar var där att ge mat
ty barnaskaran den var inte liten
så det behövdes ganska stora fat
att fylla dem det hörde inte till det lätta
det var ej enkelt att så många mätta

Jag torftigt var det i den gamla smedjan
och överflöd jag kände inte till
men minnena jag har ifrån den tiden
för allt i världen jag ej mista vill
Det ljusa sköna skall jag i mitt hjärta gömma
det mörka ville jag så gärna glömma

Handskrivet av Maj Pettersson