Den gamla smedjan

Den gamla smedjan invid allfartsvägen
förvisso aldrig av mig glömmas kan
fast den försvunnit för längesedan
Ja hyddan har bytts ut mot en ann
Jag aldrig glömma kan det kära gamla huset
det var där som jag fick skåda första ljuset

Det var ett enkelt hem den gamla smedjan
men ack för mig det var ändå så kärt
Där stapplade jag fram de första stegen
där har jag också första lönen lärt
Jag smektes där av moderhänder ömma
de händerna jag aldrig kunnat glömma

Nog var det strävsamt i det kära hemmet
och många munnar var där att ge mat
ty barnaskaran den var inte liten
så det behövdes ganska stora fat
att fylla dem det hörde inte till det lätta
det var ej enkelt att så många mätta

Jag torftigt var det i den gamla smedjan
och överflöd jag kände inte till
men minnena jag har ifrån den tiden
för allt i världen jag ej mista vill
Det ljusa sköna skall jag i mitt hjärta gömma
det mörka ville jag så gärna glömma

Handskrivet av Maj Pettersson