Det var små granar med rimfrost på
som växte där ute i skogen
små granar med klänning och mörkgrön färg
små granar så käcka med must och märg
som talades vid i skogen
Så månget viskande ord kom fram
så månget tal som den julen
då granar de tagas ur skogens famn
få höra så härliga sköna namn
vid strålande ljus om julen
Små granar undrade mycket på
om julljuslikt stjärnorna blänka
om huru det kännes att smyckad bli
och då lika lycklig och glad och fri
som nu man sig kunde tänka
Vi passar nog inte i ståtlig sal
vi äro ju bara små granar
men om vi blott finge hos barnen stå
som julesång sjunga vi lyssnar di
långt mera än någon anar
Och om vi inte i detta år
få hämtas att glädje bringa
vi väntar så tåligt tills det blir tid
och lyssnar helt stilla i kvällen frid
där klockor in julen bringa
Sjungen av Anna Pettersson i Småland på 1920-talet.
